Tänk om någon ser igenom mig – att jag inte alls är så bra och kan så mycket som det verkar. Tänk om de tycker att jag är konstigt eller inkompetent! Det är bäst att jag jobbar lite till....
Känner du igen tankarna? Att tänka så här kallas att lida av bluffsyndromet – eller imposter syndrome. Det är rädslan för att folk ska avslöja dig som en bluff och fake. Att alla ska komma på att du egentligen inte alls kan tillräckligt för att göra det jobb du har. Det är känslan av att inte känna sig tillräckligt bra, inte vara värdig, att alltid kolla extra noga så inget blir fel och att känna att du inte har en aning om vad du håller på med.
Bluffsyndromet är så mycket vanligare än vi tror. Jag tror dessutom att flera lider av denna åkomma utan att vara medvetna om det. Om du lider av bluffsyndromet får de flera effekter som inte är särskilt bra varken för din hälsa eller din karriär i längden.
Här är några effekter av bluffsyndromet:
· Du jobbar extremt hårt och mycket med allt så att det är ”perfekt”. Det kan göra att du blir utarbetad och utmattad. Du prioriterar bort allt som skulle få dig att må bra utanför jobbet, eftersom du tycker att du måste jobba.
· Du är så rädd för att göra fel och misslyckas att du alltid håller dig exakt inom ramarna. Det leder till minskad kreativitet och bristande innovationsförmåga. För att kunna göra och tänka nytt måste du våga misslyckas.
· Du är rädd att andras misstag ska göra så att du kommer i dålig dager. Därför gör du allt själv och du rekommenderar heller aldrig någon annan – för tänkt om de inte tillräckligt bra, då kan ju andra tycka att du är dålig.
· Du tycker att du gör saker mer noga, snabbare och bättre än andra. Du kan inte delegera. Dina kollegor och medarbetare gillar inte att samarbeta med dig eftersom du har svårt med tilliten.
· Du ger sken av att vara väldigt duktigt, perfekt och utan minsta svårighet. Det gör att andra kan dra sig undan eftersom de själva blir rädda att inte duga och/eller att du inte ska gilla den som inte kan leva upp till din standard.
· Du blir spänd och kritisk mot dig själv och dina prestationer. Du tillåter dig inte att njuta av dina framgångar eller dina styrkor eftersom du känner att du hade kunnat bättre. Du kan inte heller ta emot beröm. Du blir anspänd och riskerar utmattning och sömnproblem.
Du kanske tänker att det är bra för din karriär att du jobbar jättemycket och gör allt perfekt för att duga. Visst kan det vara bra för karriären på osunda arbetsplatser, men det kan också vara negativt eftersom de mesta handlar om att kunna jobba i team och att vara innovativ. Den ensamma stjärnan som tyst stretar på är ingen vinnare i moderna organisationer. Dessutom riskerar du att bli utnyttjad – andra låter dig jobba på och så tar de åt sig äran och kommer längre eftersom de fokuserar mer på relationer än prestationer.
Så tar du dig ur bluffsyndromet:
1. Det första steget är att bli medveten först att du lider av bluffsyndromet och sedan att se vilka effekter det har just för dig.
2. Den andra steget är att jobba med självmedkänsla, att vara snäll mot dig själv och se att du duger som du är och gör ditt bästa. Gör meditationer som handlar om självmedkänsla.
3. Det tredje steget är att ta reda på och se vilka styrkor och förmågor du har. Det kan vara bra att skriva ner dem och påminna dig själv om dem. Gör tester om du tycker det är svårt att se några styrkor. Skriv också ner fakta över saker som du faktiskt åstadkommit och lyckats med.
4. Det fjärde steget är att få distans till dina självkritiska tankar och inte låta dem styra ditt beteende. Använd mindfulness och andra verktyg inom tex ACT. Du hittar några här.
5. Det femte steget är att släppa på kontrollen i små steg, tillåta dig själv att göra fel och små misstag. Börja med att inte rätta stavfel i mail och sms.
6. Det sjätte steget är att skaffa stöd, antingen i en grupp eller med hjälp av en coach. När vi börjar prata om det som vi är rädda för brukar det släppa sitt grepp om oss. Troll dör i solsken.
Genom åren har jag mött så många människor, främst kvinnor, som lider av bluffsyndromet. Ofta är de högpresterande, kompetenta och utåt sett starka och kraftfulla. Men bakom ytan finns där ofta en liten flicka som vill visa att hon duger.
När du tar bort bluffsyndromets makt över dig kan den där rädda osäkra delen bli starkare och få mer mod och kraft.Och då kan du nå så mycket längre och ha så mycket roligare än om du försöker vara perfekt och prestera i rädsla för vad andra ska tycka.
Det är viktigt att du kommer ihåg dig själv. Att du tar hand om dig och visar dig själv kärlek. För är det något som ofta går hand i hand med bluffsyndromet är det att ständigt sätta andras behov före de egna. För det näst värsta, efter att folk ska tycka att du är en bluff, är att de ska tycka att du är självisk och egoistiskt. Och de vill du ju inte! Men ibland är det mest kärleksfulla du kan göra både för dig själv och andra att ta hand om dig själv!