top of page
Maria Gerlofson

Varför slutar du inte bara stressa?



Lite stress är inte farligt. Stress skärper dina sinnen, gör dig allert, skärpt och effektiv. Men det förutsätter att du inte stressar hela tiden – det går liksom inte att gasa jämt! De flesta av oss får ändå återhämtning genom relationer, träning, sömn och annat som både ger vila och energi. Men det finns också allt fler som aldrig får den där återhämtningen. Kan du vara en sådan? Även när du är med vänner pratar och tänker du på jobb, när du tränar lägger du upp planer och strategier för en jobbutmaning, eller funderar över vad som hände på senaste jobbmötet. Och när du ska sova, får du plötsligt nya spännande idéer på vad du kan göra för att lösa olika problem, hemma eller på jobbet. Och när du är på jobbet tänker på nästa arbetsuppgift medan du gör en annan. Eller testar att göra flera saker på en gång så att du ibland undrar vad du egentligen höll på med. Kan något av det stämma på dig?

Det där kan ju fungera ett tag, men ganska snart kan du upptäcka att du får svårt att minnas saker, du kanske börjar sova sämre och ibland känns det som det är så mycket att du struntar i både träning och att träffa vänner. Men varför slutar du inte bara att stressa? Det kan man fråga sig en dag som denna när det är WHO`s internationella dag för mental hälsa.


Vi har pratat om stress och utbrändhet i många år nu. Ett tag minskade sjukskrivningar faktiskt. Men nu ökar besvär som beror på stress igen och den psykiska ohälsan är en av de största orsakerna till sjukskrivningar. Varför – när vi vet så väl att det inte är bra och knappast är en utveckling vi önskar?


Jag tror det finns flera orsaker. En är en psykologisk mekanism som innebär att vi tröttnar på vissa ämnen, som stress och klimathot. Vi har ju hört larmrapporterna förut, vi orkar inte höra dem igen. Lyckades vi inte förändra sakernas tillstånd då, förtränger vi problemen nu.

Har du inte heller drabbats ordentligt av stress, så kan du inte heller föreställa dig hur det är. Och saker vi inte kan föreställa oss är svåra att ta tag i. Det är först när det blir riktigt illa vi når till punkten att vi får motivation till förändring. Saker och ting kan ju fungera rätt bra, trots att du är stressad.


Vi har också fått ett hårdare klimat på många arbetsplatser, det finns inte riktigt utrymme får återhämtning i det dagliga arbetet. Och alla andra verkar ju klara av att jobba hårt, så varför inte jag. Det är nog bara att bita ihop och kämpa på. Problemet är att vi inte ser de där andra som mår dåligt av stressen. Du ser inte chefen som låser sitt rum och sätter sig och gråter under skrivbordet ett tag för att stå ut. (Jo, hon finns, jag har mötte henne). Du tror att kvinnan som föll ihop med hjärtproblem vid receptionen en morgon ”bara” har just hjärtproblem, eftersom hon och ingen annan vill säga som det är, hon hade jobbat för hårt och känt sig pressad för länge.


Du kanske också tror att de som älskar sitt jobb aldrig drabbas av stress, bara man har roligt så går det ju bra att jobba 10-15 timmar per dag och lite på helgen. Men tyvärr stämmer inte det – jag har sett alltför många exempel på motsatsen.


Vad är det då som krävs för att vi alla ska ta krafttag mot stressen? Förstås skulle jag vilja att alla bokar en kurs eller handledning i ACT – stresshantering till sina arbetsplatser. 😉 Den ger bevisad god effekt på psykisk hälsa, minskad stress och färre sjukskrivningar. Men tills dess, några förslag:

  • Se sanningen i vitöga, bli medveten om hur mycket du jobbar och hur mycket och ofta du tänker på ditt jobb.

  • Räkna på vad det skulle kosta om du blev utbränd, för dig personligen, för dina nära och för det företag eller den organisation där du jobbar.

  • Se ditt eget värde och att du är värd att ha ett liv som har balans mellan jobb, fritid, vila och aktivitet.

  • Ställ krav på din arbetsgivare att få en rimlig arbetsbörda, utifrån dina uppgifter, din lön och din arbetstid.

  • Sätt gränser både hemma och på jobbet. Säg oftare nej till sådant du vill säga nej till, och säg mer ja till det du verkligen vill säga ja till.

  • Minska på prestationskrav och delegera, både på jobbet och hemma.

  • Underskatta inte den tid det tar att göra saker, se realistiskt på den tid du har.

  • Träna upp dig i att vara med närvarande i stunden.

  • Träna dig i att se dina tankar som tankar och inte som verklighet.

  • Se till att dina anställda, om du har sådana, lär sig att hantera stress.

  • Ta dig själv på allvar.

För i slutändan – vad är egentligen viktigt i ditt liv?

Comentarios


bottom of page